Hur Bertil tog Palfinger till Sverige

En del säger att det var bättre förr. Det höll inte Bertil Hinz med om. Redan på 1940-talet insåg han att det var vansinne att lasta massa- och kolved med muskelkraft, bit för bit och pinne för pinne på bilflaket. Nöden är uppfinningarnas moder och Bertil drömde om hydraulkranar långt innan de var uppfunna.

Hinz historia startar en snöig och kall vinter i Våmhus i mitten på 1940-talet, då Bertil och hans pappa börjar med skogstransporter. Kanske såddes fröet redan 1938 när fadern köpte lastbil, en nittio hästars Volvo med enaxlat släp. Det var ett slit utan dess like. De körde ut timmer och kolved ur skogarna genom att handlasta massa- och kolved samt vinschade upp timmer på flaket. Arbetet pågick från klockan sex på morgonen till sex på kvällen förutom lördagar, då de slutade klockan fyra. 

Nyhuggen gröt till frukost

Skogshuggarna och timmerkörarna låg i skogskojor månader i sträck och var bara hemma över jul och under Vasaloppet. De slet tills tjälen gick ur marken och myrarna inte längre höll för timmerslädarna. Under de kyliga måndagsmorgnarna levererade Bertil och hans hjälplastare hö till hästarna samt mat, från fruarna nere i byarna, till skogsarbetarna. Det var fläsk, potatis och hinkar med frusen risgröt, som de högg till en bit av med yxan och sedan värmde till frukost. Det var rejält kallt i skogskojorna och Bertils far sa till honom att: ”Dra på dig mössan pojk, så inte håret fryser fast mot väggen”. 

Från Våmhus till USA

Så småningom ville Bertil pröva sina vingar och 1953 började han på HIAB, där han blev kvar i tjugo år. Under fyra år var Bertil HIAB:s USA-chef i Wilmington, Delaware och han brukade säga: 
”Tiden i USA var den bästa skola jag gått. Vi hade svårt att komma in hos skogsbolagen, eftersom de körde med stora produktionslastare. USA var också truckarnas förlovade land. Amerikanerna försökte alltid lösa problem på ett så enkelt sätt som möjligt. När jag startade eget 1973, försökte jag jobba lika enkelt och rakt som jag lärt mig i USA.” 

Mötet med PALFINGER

Innan Bertil slutade på HIAB i Hudiksvall, hade han tittat närmare på en PALFINGER-kran, vilken de köpt in och testkört. Resultaten var oroande för HIAB:s del. För Bertil var PALFINGER helt nytt och det första han gjorde, som egenföretagare, var att kontakta PALFINGER i Salzburg. Han åkte dit och snart fick han generalagenturen för Sverige. Då hade PALFINGER sextio anställda. Nu är de tiotusen med fabriker även i Italien, Tyskland, Bulgarien, Slovenien och Frankrike. 

Tio år av hårt arbete

De första tio åren fanns bara två man i firman L.B HINZ AB. Bertil och hans anställde arbetade hårt och höll kostnaderna på praktiskt taget noll. Efter sina tidigare år i branschen, hade Bertil ett stort kontaktnät. De började sälja kranar och reservdelar i mindre skala. Semester fanns inte på kartan under dessa år. Även om det var ett stimulerande arbete, var Bertil ibland så trött att han var nära att ge upp. Efteråt kunde han dock titta tillbaka och se att allt slit givit resultat. Ändå hade han lite svårt att koppla av den dagen han lämnade över företaget till sina barn. Bertil var van vid att arbeta. Han hade sett sina föräldrar arbeta på sin bondgård tills de stupade och praktiskt taget dog med stövlarna på. Det satt hårt i ryggmärgen att man skulle arbeta. 

Insikter och framgångsfaktorer

Den största händelsen var när griplastarna kom in i skogsarbetet. Hela skogsbruket förändrades. Griplastarna gjorde slut på det värsta slitet och släpet. Både skogshuggare och timmerkörare försvann. Nu gör en processor närmare hundra skogshuggares arbete. 

Redan på 40-talet insåg Bertil att det var vansinne att köra ut i skogen med en bil på nittio hästar, stänga av motorn och börja slita för hand. Det måste finnas ett sätt att använda bilmotorn istället för muskelkraft. När hydrauliken kom, kunde man äntligen utnyttja bilmotorn för att lyfta upp massa- och kolved på flaket. Plötsligt behövde vi inte slita hund och svettas för varje massabit. 
 
En annan höjdpunkt var när PALFINGER kom med länksystemet mellan huvud- och vipparmen samt mellan huvudarmen och kranpelaren 1986. Det var ett tekniskt genombrott som gav företaget ett försprång på flera år och en väldig skjuts i affärerna. PALFINGER hade redan tidigare ett gott rykte för sina täta, fina kranar med hög kvalitet. Med länksystemet hamnade märket i en klass för sig. 

Kvaliteten var enastående. En åkare i Hudiksvall, som köpt en PALFINGER-kran, fick frågan från konkurrenten i staden hur han kunde köpa en kran när det inte fanns något serviceställe på orten. Åkaren svarade: ”Det här är en PALFINGER. Den behöver ingen service”. Det stämde, för åkaren kom tillbaka och köpte fler kranar. 

Life time achievement pris

I Maj 2008 tilldelades Bertil PALFINGERs pris; Lifetime Achievement, av Hubert Palfinger. Ett slags Oscarspris som PALFINGER instiftade år 2008 och tilldelade någon som gjort något bra utanför Österrikes gränser. Bertil var otroligt stolt över priset och som tack fick han även flyga ner till Österrike och tillbaka i privat jetplan!

Bertils anda

Bertil lämnade över företaget till sina tre barn 1996. Under 2016 ändrades ägarstrukturen så idag äger Margareta Korsgren och Magnus Hinz alla aktier i bolaget. Den 20 december 2009 fick Bertil stilla somna in, 81 år gammal. Hans anda kommer för alltid att finnas i företaget. Hans positiva inställning, viljan att aldrig ge upp, att välja det enkla och göra sitt allra yttersta för kunden, fortsätter att prägla dagens kultur och det som idag kallas för Hinz-andan.

Till vänster Bertil Hinz, till höger Magnus Hinz.