Moduler

Från Våmhus till USA
Så småningom ville Bertil prova sina vingar på egen hand. Han började på HIAB 1953 och blev kvar i tjugo år. Under fyra år var Bertil HIABs USA chef i Wilmington, Delaware.

– Jag lärde mig enormt mycket i USA. Det var den bästa skola jag gått. Vi hade svårt att komma in hos skogsbolagen, eftersom de körde med stora produktionslastare. USA är också truckarnas förlovade land. De kör truck i alla tänkbara sammanhang. Amerikanerna försökte också alltid lösa problem på ett så enkelt sätt som möjligt. Det tog lite tid innan jag kom in i deras tankegångar. När jag startade eget 1973, försökte jag jobba lika enkelt och rakt som jag lärt mig i USA.

Från Våmhus till USA
Så småningom ville Bertil prova sina vingar på egen hand. Han började på HIAB 1953 och blev kvar i tjugo år. Under fyra år var Bertil HIABs USA chef i Wilmington, Delaware.

– Jag lärde mig enormt mycket i USA. Det var den bästa skola jag gått. Vi hade svårt att komma in hos skogsbolagen, eftersom de körde med stora produktionslastare. USA är också truckarnas förlovade land. De kör truck i alla tänkbara sammanhang. Amerikanerna försökte också alltid lösa problem på ett så enkelt sätt som möjligt. Det tog lite tid innan jag kom in i deras tankegångar. När jag startade eget 1973, försökte jag jobba lika enkelt och rakt som jag lärt mig i USA.

”Dra på dig mössan pojk, annars kan håret frysa fast mot väggen inatt!”

En del säger att det var bättre förr. Det höll inte Bertil Hinz med om. Redan på 1940-talet insåg han att det var vansinne att lasta massaved och kolved med muskelkraft, bit för bit och pinne för pinne på bilflaket. Nöden är uppfinningarnas moder, och Bertil drömde om hydraulkranar långt innan de var uppfunna.

Hinz historia börjar en snöig, kall vinter i Våmhus i Dalarna i mitten på 1940-talet, då Bertil och hans pappa började med skogstransporter.

–Jag startade visserligen företaget 1973, berättar Bertil. Men första fröet till firman såddes nog när min pappa köpte en lastbil 1938. En nittio hästars Volvo med enaxlat släp. Vi körde ut timmer och kolved ur skogarna, vilket slit. Vi handlastade massaved och kolved och vinschade upp timmer på flaket, från sex på morgonen till sex på kvällen, utom på lördagar då vi slutade klockan fyra. Efter en sådan arbetsvecka behövde man inte motionsjogga på helgen.

Bertil tänker efter, skakar sakta på huvudet och ler. Minnesbilderna dyker upp. Efter sextio år i branschen finns det en hel del att berätta.

Skogshuggarna och timmerkörarna låg i skogskoja månader i sträck på 30- och 40-talet. De var hemma över jul, och vid Vasaloppet i början av mars. Sedan slet de tills tjälen gick ur marken och myrarna inte längre höll för timmerslädarna.

Nyhuggen risgröt till frukost

På måndagsmorgnarna hade Bertil och hans hjälplastare med mat på bilflaket till skogsarbetarna från deras fruar nere i byarna, och höknippen till hästarna.

–Det var fläsk, potatis och hinkar med frusen risgröt. På vintermorgnarna högg de till en bit risgröt med yxan och värmde upp den till frukost. Det var rejält kallt i skogskojorna emellanåt. Innan pappa köpte bilen låg jag själv i en koja ibland. En gång sade far till mig ”Dra på dig mössan pojk så att inte håret fryser fast mot väggen.”

  • Lorem ipsum
  • Lorem ipsum
  • Lorem ipsum
  • Lorem ipsum

Leverans till Stures Åkeri i samarbete med JPGS

Vi har nöjet att vara med och leverera 3st PALFINGER PTC 750 L lyftar, den nya generationen av750…

Läs mer

Riks
Per Stohr

Säljare bakgavellyftar, påhängstruckar

Riks
Anders Westling

Säljare skogskranar

Thomas Norström
Riks
Thomas Norström

Säljare Special, marinkranar, OEM Ansvarig